Hoppa till innehåll

Lätta batterier

Under andra världskriget byggdes ett mycket stort antal lätta KA-batterier, mestadels bestående av äldre fartygspjäser. Dessa batterier byggdes oftast under stor tidsnöd och blev också ganska spartanska vad gäller förläggning och uthållighet. Skydd mot kärnvapen samt kollektivt gasskydd saknades och batterierna blev således snabbt omoderna efter kriget. 

Lätt kustartilleripjäs M/05-10

Bild på pjäsen saknas

Denna pjästyp var ursprungligen artilleri på de gamla koleldade jagarna. Totalt anskaffades 15 st 7,5 cm m/05 och 13 st 7,5 m/05-10. Av dessa användes 21 st till nytt lätt fast kustartilleri i bunkrar under femtiotalet ( 3 pjäser i varje batteri).

Batterierna har eldledning Arte 708, som består av elektromekaniskt centralinstrument (CS 704), radar ( PS-72), optiskt periskop och optisk avståndsmätare.

Batterierna som tillhörde KA1 är ombyggda äldre 57 mm batterier.

Nr Förkortning Namn Plats Färdig Nedlagd
1 GE 2 Bönan Bönan Grubban, Gävle 1956 1984
2 M2 Västra batteriet Mellsten 1957 1975
3 GE3 Furuskär Furuvik, Gävle 1957 1984
4 KH Korsöhals Korsöhals 1957 1975
5 SL2 Grönviken Grönviken, Alnön, Sundsvall 1958 1984
6 SL3 Raholmen Raholmen, Alnön, Sundsvall 1958 1984
7 VÖ/RN3 Vässarö Vässarö 1961 1975

7,5 cm tornpjäs m/57

7,5 cm tornpjäs m/57 är en lätt fast kustartilleripjäs, utvecklad av Bofors för det svenska kustartilleriet i slutet av 1950-talet. Det var främst tänkt att ersätta ett mycket stort antal äldre system som i första hand bestod av 57 mm pjäser av varierande årsmodell. Pjästypen kom att tillverkas i en relativt stor serie, där Sverige byggde 30 trepjäsbatterier och inköpte en rörlig version kallad 7,5/65, samt 16 fasta pjäser exporterades till Norge. I Sverige och Norge är alla batterier nedlagda.

Pjäsen är monterad i ett pansartorn, med ammunitionsdurk minst 5 meter under marknivån. Sedan början av 1970-talet är tornet försett med en stenliknande maskeringshuv av glasfiber, vilket gör den betydligt svårare att upptäcka. Pjäsplatsen har även en markfastsättningsgaffel som eldröret vilar i när det inte används vilket minskar risken för skador från övertryck och markskakningar orsakade av kärnladdningsexplosioner. När pjäsen inte används förses eldröret med ett glasfiberskydd kallat ”krokodilen” för att förbättra maskeringen. Tornpjäs 7,5/57 är en halvautomatisk luftkyld artilleripjäs med vertikal kilmekanism och homogent eldrör försett med krutgasejektor. Den använder enhetspatroner som matas från en under markytan belägen ammunitionsdurk med hjälp av en hiss. Denna matas med ammunition för hand genom att patroner stoppas in i en revolvermekanism i hissens nedre del. Laddningen av pjäsen är halvautomatisk och sker genom att laddaren med handkraft manövrerar ett handtag varvid patronen automatiskt bringas till rätt vinkel, matas in i patronläget och kilen stängs. Tomhylsor skjuts ut bakåt och faller genom ett rör som leder ner i ett träklätt rum i närheten ammunitionsdurken. Normal bemanning för en pjäs är 7 man varav 3 (pjäschef tillika sidriktare, höjdriktare, laddare) befinner sig i tornet och resterande 4 (ammunitionsbefäl, magasinfyllare och 2 st ammunitionslangare) betjänar ammunitionsdurken. Till detta kommer personal för mätstationer, ledning/samband, tross/sjukvård och närskydd (markstridsförband). Fyra utföranden av pjäsen förekommer, m/57 samt m/57B-D, som avviker något från varandra vad gäller hisslängd (och därmed pjäsbrunnens djup), produktionsteknik för pansarkupolen samt eldledningens presentationsutrustning: m/57 har lång hiss och ett mellanplan i pjäsbrunnen, svetsad pansarkupol och följevisare för Ci 710. m/57B har kort hiss, gjuten kupol och följevisare. m/57C har kort hiss, gjuten kupol och riktindikatorer för ArtE 719 m/57D har kort hiss, svetsad kupol och följevisare.

Serie 1

De första 8 batterierna byggdes med en centraltunnel som innehåller eldledning, kraftförsörjning och förläggning, och med tunnlar som leder ut till stigorter vid varje pjäsplats. I vissa fall fick terrängen styra och tunnlarna till pjäserna byggdes inte, men i samtliga fall är hela batteriet beroende av funktionerna i centraltunneln. Byggtekniken innebar att en större tunnel sprängdes, i vilken man sedan byggde en betongkonstruktion med välvt tak konstruerad för att tåla stora påkänningar som till exempel nedfallande stenblock. Betongkonstruktionen bidrar även till att skapa en god inomhusmiljö i anläggningen, tillsammans med ett kraftigt ventilations- och avfuktningssystem med övertrycksmöjlighet som skydd mot bland annat gas och radioaktivt nedfall. Bra ventilation är dessutom en nödvändighet för att hålla nivåerna av radon på acceptabla nivåer när anläggningen är bemannad.

Nr Förkortning Namn Plats Färdig Nedlagd
1 LN Ljungarn Sjausterhammar, Gotland 1962 1995
2 DL2/HÖ2/HU Hemsön Havstoudd, Hemsön 1964 1994 Museum
3 OD Oxelesund Femöresfortet 1964 1997 Museum
4 HO3 Holmsund Bredskär 1964 1997
5 KM2 Karlshamn Sternö, Blekinge 1964 1997
6 SI Simrishamn Gladsax, Skåne 1964 1993
7 MB Mörtö-Bunsö Nära Dalarö 1965 1995

Serie 2

Serie 2 bestod av 10 batterier och innebar ett steg mot ökat kärnvapenskydd genom ökad självständighet för de individuella enheterna och ökade pjäsluckor. Man använde fortfarande samma byggteknik som för serie 1, med betongkonstruktioner placerade direkt mot berget. Här började man dock bygga pjäsplatserna i sänkschakt som sedan göts igen med betong medan centraltunneln byggdes på samma sätt som i serie 1.

NrFörkortningNamnPlatsFärdigNedlagd
8KNKolgårdsholmenKolguskär, Landsort19662000
9RURåstensuddeNorra Singö19672000
10ADArkösundBergön, Bråviken19671995
11MalmöLernacken19672000
12YD2YstadSvarte19671999
13GalteröGöteborg19682000
14SE2SliteS:t Olfosholmen, Gotland19681997
15SL4SundsvallNyhamn19681994
16LångskärSöderarm19691997
17LKLysekilKornö, Nära Dalarö19701995
18VG2/HÖ3HambergsuddenHambergsudden, Härnön, Härnösand19701994

Serie 3

De 12 batterierna i serie 3 innebar en avsevärd uppgradering för 7,5/57-systemet. Kärnvapenskyddet prioriterades och pjäsluckorna gjordes därför ännu kraftigare. Med undantag för elkraft byggdes varje enhet som en självständigt fungerande anläggning och förläggningsstandarden ökades något. Eftersom metoden med betongkonstruktioner monterade dikt mot berget visade sig ge dåligt skydd mot markskakningar ersattes de med elastiskt upphängda stålbyggnader som dessutom försågs med ett fullgott EMP-skydd. Även här byggdes anläggningarna, inklusive centralanläggningen (nu kallad s-plats) i sänkschakt som sedan göts igen med betong.

Nr Förkortning Namn Plats Färdig Nedlagd
19 GI Gisslingö Söderarm 1971 1997
20 Fårö Ryssnäs, Gotland 1971 2000
21 JV Järnavik Tärnö-Harö, Blekinge 1971 1997
22 KP Kappelshamn Gotland 1972 2002
23 EN Ellenabben Aspö, Blekinge 1972 2000
24 RN4 Roten Södra Singö, Uppland 1972  ?
25 STE2 Trelleborg Maglarps distrikt 1973 1997
26 SA2 Söderarm Båtskär, Uppland 1973 1997
27 MS4/YG Mällsten Yttre gården, Nynäshamn 1973 1999
28 Bråviken Kungshamn, Nyköping 1974 2000
29 MD Marstrand Koön 1975 2000
30 KO2 Korsö Vindalsö 1975 1997

Eldledning, serie 1 och 2

7,5/57 försågs med ett eldledningssystem kallat Ci 710 (senare omdöpt till Arte 710). Systemet består av ett mekaniskt eldledningsinstrument som hopkopplats med ett periskop och en radar. Dessa är installerade i batteriets eldledningsplats (e-plats) tillsammans med ytterligare ett periskop och radarskärm som inte är kopplade till eldledningsinstrumentet. Till batteriet hör även en reservkommandoplats som från början försågs med ett optiskt avståndsinstrument. Med början 1968 ersattes detta med AML 701 vilket var världens första militära laseravståndsmätare. Ci 710 byggdes av Arenco och producerade parallaxkorrigerade skjutelement för de tre pjäserna utifrån ingångsvärden från endera radar, periskop eller AML. Skjutelementen presenteras på följevisare (fabrikat LINHAMN) i pjäsplatsen varpå bemanningen manuellt måste följa målvärdena.

Eldledning serie 3

Serie 3-batterierna försågs med en ny eldledning kallad ArtE 719, tillverkad av Philips Elektronikindustrier AB (PEAB). Periskopen ersattes av en fjärrstyrd kupol försedd med lågljus-TV och laseravståndsmätare, vilket tillät mätstationen att separeras från kommandoplatsen. Även radarn byttes mot en nyutvecklad station. ArtE 719 består av en analog helelektronisk beräkningsenhet som medger målföljning av 2 samtidiga mål. Normaliserade måldata skickas i digital form till ballistikräknare vid varje pjäs som påför pjäsvisa korrektioner och beräknar skjutelementen. Detta presenteras sedan för pjäsbemanningen med hjälp av riktindikatorer (även dessa av fabrikat Philips) för manuell följning.

Referenser
  • Försvarsmakten; IKA/KAS (1994). Artillerilära KA. Försvarsmedia. M7734-476008
  • Hansson, Lars; Hansson, Lars A (2008). ERSTA – Från svarvspån till byggnadsminne. LAH Bunkertours. ISBN 978-91-977297-0-3
  • Red (2002). Kustförsvar från kustbefästningar till amfibiekår. Marintaktiska Kommandot. ISBN 91-631-2285-5
  • Bofors i samråd med FMV-M (1970). Handbok i artilleri för 7,5 cm tornpjäs m/57 med varianter. Bofors. Reg. 62 47-76
  • Wikipedia
  • soldf.com